Äntligen...
Nu ska jag ta tag i mitt vanliga liv igen, nu kan jag återgå till det normala. Jag kan koppla bort allt vad polisintervjuer, psykologsamtal, harres test, UniQ-test och coopertester heter. Allt är över, jag har tagit mig igenom allt. Det enda som återstår nu är en enda lång jäkla väntan. 2 månader närmare bestämt. Usch. Jag skall verkligen försöka att koppla bort och inte tänka alls på att mitt liv kan ta en sjukt drastiskt riktningsändring om 2 månader. Visst.
Hur känns det då? Den frågan har jag fått ett par gånger de senaste dagarna. Jag kan ärligt säga att jag inte har en aning. Spontant så känns det bra. Ska försöka göra en liten "Recap" över min långa väg hit med tillhörande kommentar.
Svenskprov - 4 fel av typ 60 - Inga problem.
Myndighetssamtal - Tror jag fick bedömningen lämplig/väl lämplig då jag har kommit så långt nu
Fysprov - bland de snabbaste på löpning, hinderbana samt inga problem på lyftprovet.
Begåvningstestet - 1 poäng från en 6a vilket är ganska långt över medel. Testet är långt ifrån det man gör på mönstringen och psykologen bedömde att min "6a" där motsvarade en 8a på mönstringen.
Läkarundersökning - 6a på ISOKAI vilket är typ medel för män. Kunde nog ha dragit mer men jag är nöjd endå. Perfekt syn och snudd på perfekt hörsel. Ingen anmärkning fick jag av läkaren vilket är bra.
Psykologintervjun - 1h flöt på otroligt bra, är mycket nöjd med min prestation. Avslappnat och jag tror jag får högt betyg. Har beställt mitt utlåtande så får nog reda på det betyget i veckan. På mönstringen fick jag en 9a vilket är högsta betyg. Tror inte jag blivit knäpp sen dess.
Polisintervjun - 1h som jag inte är lika nöjd med men jag ger mig själv godkänt endå. Polisernas uppgift är att pressa en så mycket som möjligt och ställa jobbiga/svåra frågor som man får resonera kring. Man får göra ställningstaganden och man blir hela tiden ifrågasatt. Vissa upplevde det som psykisk terror. Jag tyckte det var helt ok, men jag var lite stel och nervös i början. Mot slutet blev intervjun mycket bättre och avslappnad. Jag är nöjd med mina svar "over all". Tänk er det ni som brukar bli nervösa bara när det ligger en polisbil bakom er ute i trafiken...
Många faller säkert bort på intervjuerna, mötte en del som blivit knäckta av såväl poliser som psykologer. Man får verkligen försvara sin motivation och sina chanser.
Jag ger mig själv kanske 65-70% chans att komma in nu till Januari 09.
900 sökanden kvar med 350 platser. Psykologen påpekade att om jag ligger lika med en tjej så väljer de tjejen. Polisen vill som alla säkert vet ha in mer tjejer. Det får man acceptera. Tråkigt bara att det var sjukt många tjejer på pliktverket, så trodde jag aldrig jag skulle uttrycka mig. Haha. Men man får se det som att då är man en jäkla bra kille eftersom man är där. Om man ställer mig mot bara killar så tror jag att jag har en hyffsad chans. Jag har trots allt kommit en bit sen vi var 7500.... Sen är det ju polisens minsta antagning sedan urminnes tider. Mycket är emot mig med.
Nu hoppas jag bara att jag går igenom SÄPO's alla filter och register, hehe. Men jag har inget att dölja.
Men som en av poliserna påpekade "Inte ens vi vet vad de har för register"
Nu skall jag laga pasta och sedan ut o springa...
Hoppas alla håller tummarna för mig framöver!
